Tennisarmbåge

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Träningsmaskiner.com

Om inte mitt minne sviker mig har jag under drygt ett och ett halvt decennium endast haft någon enstaka patient med tennisarmbåge som faktiskt spelade tennis. Således säger inte alltid namnet någonting om orsaken eller karaktären av diagnosen. Den medicinska diagnosen heter lateral epikondylit.

Smärtan vid tennisarmbåge är lokaliserad till utsidan av armbågen i och kring området där man kan känna en knöl. Ofta är man också öm där om man trycker på rätt ställe. Ibland kan smärtan stråla ner i underarmen och/eller lite uppåt mot överarmen. Detta fenomen med utstrålande smärta kallas för refererad smärta. Det som framförallt brukar vara smärtsamt när man har en tennisarmbåge är när man greppar eller bär något. Om man gör det med en längre hävarm (till exempel ta ut mjölkpaketet från kylen med rak arm) eller med en större belastning kan det göra ännu mer ont.

Det finns egentligen fyra olika varianter av tennisarmbåge, men behandlingen är oftast likadan och den vanligaste utgör ungefär 90% av alla tennisarmbågar. Den vanligaste varianten är en irritation av ett muskelfäste på utsidan av armbågen (se bild ovan). Muskeln heter extensor carpi radialis brevis och fäster på den laterala epikondylen som är en benknöl.

Obehandlat brukar en tennisarmbåge gå över av sig själv, men det kan ta uppemot ett år innan det sker.

Behandlingar:

• Kortisoninjektion – Det är fortfarande relativt vanligt att behandla en tennisarmbåge med en kortisoninjektion vid laterala epikondylen trots att studier sedan en längre tid har visat att det är direkt skadligt med dessa kortisoninjektioner. Studierna visar att på lång sikt blir patienter som får kortisoninjektioner sämre än de som får annan behandling. Även det som kombinerar kortisoninjektionen med rehabilitering är sämre än de som undviker kortisoninjektion helt och hållet. Anledningen till att det fortfarande används är nog okunskap inom sjukvården och att det ofta ger en god smärtlindring kortsiktigt. Med det är inte värt det i det långa loppet.
• Epikondylitbandage – Dessa typer av bandage avlastar det irriterade muskelfästet. Min erfarenhet baserat på feedback från mina patienter är att vissa typer av epikondylitbandage är bättre än andra. De går ofta att köpa på ett apotek eller beställas på internet. Behöver du hjälp med hur du skall använda och placera det kontakta en sjukgymnast. Baserat på feedback från patienter rekommenderar jag typen av epikondylitbandage nedan. 

Så här skall epikondylitbandaget placeras

När man har en irriterad tennisarmbåge framkallar ofta testet ovan smärtan. Sätt sedan på epikondylitbandaget och testa igen. Om du får en adekvat smärtlindring vid omtestning med epikondylitbandaget på så har du placerat det korrekt på underarmen

• Värktabletter – Om vill använda värktabletter för smärtlindring vid tennisarmbåge använd Alvedon eller liknande och undvik NSAID-preparat (till exempel Voltaren, Diklofenak, Ibumetin, Ipren) då det visat sig i forskning att dessa preparat eventuellt kan hämma läkning i senstrukturer.
• Excentrisk träning – Man kan göra en enkel hemövning med en hantel eller en vattendunk med vatten i som belastning (se nedan för hur du skall utföra den). Gör övningen varannan dag eller alternativt 3 gånger i veckan med minst en vilodag emellan. Tidigare rekommenderade man att man skulle göra den varje dag, men studier har visat att vissa inte tål övningen så ofta så de blev inte bättre och ibland till och med sämre. Börja med 3x10 repetitioner och vila 2-3 minuter mellan varje set. Lägg sedan till 5-10 repetitioner varje vecka tills du är upp i 3x30 repetitioner. När du är uppe i 3x30 repetitioner kan du successivt börja öka belastningen (använder du till exempel en 5-liters vattendunk kan du successivt öka belastningen genom att hälla på lite mer vatten i dunken allteftersom). Vanligtvis kan man börja med en belastning på 1-3 kg, men det kan variera kraftigt mellan individer. Övningen kan utföras med viss smärta, men helst med så lite smärta som möjligt, helst 0-3 på en 10-gradig skala där 0 är helt smärtfritt och 10 det värsta tänkbara. 

Om du inte blivit adekvat hjälpt av övningen (eventuellt kompletterat med användandet av ett epikondylitbandage) efter 12 veckor bör du kontakta primärt en sjukgymnast för bedömning och behandling. Sensmärta tar ofta lång tid att rehabilitera och är man över 50-års ålder behöver man ofta lägga till 50% till rehabiliteringstiden.
​
För mer information om hur smärta, värk och stress fungerar och hur du undviker att det tar över ditt liv ladda ner vår gratisbroschyr HJÄRNAN STYR ALLT!

​HÅKAN KARLSSON

Legitimerad Sjukgymnast