OCD - Tvångssyndrom

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för doktor.se

​Kontrollerar du ofta att spisen är avstängd eller att alla dörrar/ fönster är låsta? Gör du det flera gånger? Tvättar du händerna överdrivet ofta (innan Covid-19 ska tilläggas)? Har du återkommande skrämmande tankar om att du kan skada någon eller tankar på att utföra någon dum tvångshandling bland människor? Om du svarar ja på någon av frågorna ovan så är det möjligt att du lider av tvångsproblematik eller OCD (obsessive compulsive disorder) som det även heter. 

Vad är tvångsyndrom? Tvångssyndrom är en form av ångestproblematik. I dess enklaste form kan det handla om att man dubbelkollar saker, men gör det överdrivet ofta eller att man får påträngande tankar som man måste "neutralisera" genom att göra något eller tänka på ett visst sätt. Tvångssyndrom kan alltså handla om både tvångstankar och tvångshandlingar. Vad tvånget handlar om varierar från person till person. Men några vanliga områden handlar om:

• att man dubbelkollar spisplattor, dörrar, mm
• att man är överdrivet rädd för smuts och baciller
• att man tänker att man kommer skada någon (fast man inte vill). Det kan t.ex handla om en situation när man står med en hammare i handen och får tanken ”tänk om jag slår nu”.
• Tankar på att någon i ens närhet kommer att skadas, bli sjuk om man inte gör en viss typ av tvångshandling. T.ex hoppa jämfota över en markering på marken.

​Tvångshandlingar fyller funktionen att bli av med eller minska ångesten. När man går tillbaka och kollar spisen så försvinner ångesten. När man tänker ”neutraliserande” tankar eller rabblar ett mantra av något slag så minskar obehaget. Det är vanligt att man är medveten om att det man gör inte är hälsosamt eller hjälpsamt, men ”suget” efter att bli av med ångesten är så starkt att man gör det ändå. Det är ju trots allt enkelt att få ångestlindring... på kort sikt. Men vad händer på lång sikt?

Hjärnan lär sig följande = Ångest är farligt. Det vill vi inte ha. Ångest försvinner när jag vrider på en ratt (spisknappen). Problemet löst.

Tyvärr så är hjärnan inte så långsiktig och missar att du efter ett tag måste springa tillbaka flera gånger till spisen för att bli av med ångesten och att du faktiskt börjat komma för sent till arbetet och kommer få lägre lön för att din chef tycker du är oansvarig.

Tvångsbeteenden tjänar alltså syftet att minska obehag på kort sikt. Tyvärr leder dessa snabbt till  negativa konsekvenser på lång sikt. Tvångshandlingarna tar mycket energi och man kan fastna  i onödiga och tidskrävande mönster/ ritualer. Det är också vanligt att man skäms över sitt tvång och lägger ned mycket tid på att dölja det för andra. Tvångsproblematiken kan med tiden ställa till det rejält och bli ett stort hinder för att leva på det sätt man vill.

Jag kollar ofta att dörren är låst – har jag OCD? Många har någon form av mindre tvångsbeteenden som att man ofta kollar en extra gång ifall dörren är låst. Detta är så lindrigt att det är försumbart. Egentligen handlar det mer om att våra hjärnor är experter på att automatisera saker (för att spara energi) och att vi helt enkelt inte registrerar handlingen att ”låsa dörren”. Ett litet tvång är inget tvång skulle man kunna säga. Men det finns alltid en risk att tvånget kan börja växa till sig. Undvikandebeteenden föder nämligen lätt flera undvikandebeteenden. Alltså kan ett oskyldigt beteende som att kolla dörren med tiden (om rätta förutsättningarna finns) leda till en kedja av tvångshandlingar. Efter ett tag får du inte längre ångestlindring av att bara kolla om dörren är låst – det behövs mer för att stilla din oro. 

Infotext: Undvikandebeteende är ett beteende som tjänar syftet att undvika något som på kort sikt är motbjudande. På lång sikt riskerar för många sådana beteenden skapa mer problem och försämra livskvaliteten. Beteendet styrs av att man slipper t.ex jobbiga känslor, tankar eller kroppsreaktioner.

Vad kan du göra? Det finns en metod, exponering med responsprevention, som ger bra effekt. Den går ut på att du i små steg utmanar dig själv. Du börjar möta obehaget som vanligtvis får dig att ta till tvångshandlingar eller att tänka på ett visst sätt för att neutralisera jobbiga tankar. Det handlar om att lära om hjärnan stegvis, genom att möta det du är rädd för. Med responsprevention menas att du inte tar till de vanliga strategierna för att minska ditt obehag.

Om det du gör handlar mer om sådant du gör mellan dina öron behöver du träna på att inte tänka de där speciella tankarna som neutraliserar ångesten. Du behöver också vara lite extra vaksam så du inte i smyg gör saker för att skapa trygghet. Att du tar till andra tankar eller börjar göra andra beteenden som fyller samma syfte. För då ger inte behandlingen riktigt effekt. Det är som att du slänger i dig en antibiotika-tablett och spottar ut den innan du ens svalt den. Så fundera först på vad du kan tänkas göra för små beteenden/ tankar som syftar till att minska obehaget på kort sikt. Börja sedan möta obehaget stegvis. Börja med lättare utmaningar och öka svårighetsgraden vartefter. Det viktiga är att du för varje steg lär dig att du klarar av att ha obehaget. 

Behöver du ytterligare stöd så rekommenderar vi att du tar kontakt med våra samarbetspartners på Doktor.se Här kommer du erbjudas mycket bra stöd.

juhani korvo

Legitimerad psykolog