Konsekvensinlärning del 2

​I dagens artikel fortsätter jag där jag slutade förra veckan. Principerna som jag beskrivit i första delen av den här artikeln härstammar från psykologen B F Skinners forskning (från mitten av förra århundradet). Inlärningsprincipen kallas operant betingning eller konsekvensinlärning. Det här är en mekanism som styr dig dagligen, i nästan allt du gör.

---

​B F Skinner
En person som är central när det gäller förstärkningsmekanismer och inlärning av konsekvenser är B F Skinner. Jag kommer enbart nudda vid det arbete han gjort för psykologin idag. Men jag rekommenderar att du läser mer om Skinners arbete för han har verkligen satt ett avtryck i psykologin.
 
Skinner var en psykolog som var verksam från 50-talet och framåt. Han var mycket intresserad av hur konsekvensinlärning (operant betingning) fungerar och gjorde otaliga experiment med bland annat duvor. En av Skinners grundteser var att han menade att vilket beteende som helst kan läras in om det förstärks. Förstärkningen kan vara antingen positiv eller negativ. Med positiv förstärkning menas att man lägger till något, med negativ att man tvärtom tar bort något.
 
Vid positiv förstärkning följs ett beteende av en belöning. Vad som är belönande skiljer sig åt från person till person, men för många kan en belöning t.ex vara att få höra “bra jobbat” efter att man gjort någon form av arbetsinsats. Vid negativ förstärkning tas en konsekvens bort då man utför ett visst beteende. Ett vanligt exempel är att ta en huvudvärkstablett när man har huvudvärk, vilket tar bort huvudvärken. Ett annat är att man tackar nej till att träffa vänner vid panikångest. Att tacka nej tar då bort rädslan för att behöva uppleva en publik panikattack.
 
Skinner gjorde massvis med olika experiment. Bland annat undersökte han hur duvors beteenden påverkades beroende på de konsekvenser de mötte. Ökade sannolikheten för att ett beteende skulle öka i frekvens om det belönades? I klartext, gjorde duvorna mer av beteendet om det belönades? Om jag inte minns fel så handlade ett av hans experiment om att duvorna belönades (de fick mat) om de pickade på något rött, medan belöningen uteblev när de pickade på någon annan färg. Det han upptäckte var mycket riktigt att duvorna började picka mer och mer på rött. Beteendet hade förstärkts. Han kunde då visa på att beteendet ÖKADE när de fick belöning. På samma sätt har mycket forskning gjorts på vad som sker om belöningarna uteblir eller t o m leder till bestraffning? Mycket riktigt de minskar i frekvens.
 
Ett annat intressant experiment som Skinner utförde handlade om att duvor fick mat utan att de gjorde något speciellt. Vad som skedde var att duvorna började förknippa det de gjorde med en belöning. T.ex om en duva stod på ett ben när mat gavs så förknippades beteendet ”att stå på ett ben” med att få mat. De här beteendena ökade sedan i frekvens. Duvorna började se orsakssamband som inte fanns. Stå på ett ben = mat. En lite intressant faktor är att vi människor också gör så här ganska ofta. Vi tar ett exempel som är lite överkurs, där ett beteende följs av en obehaglig konsekvens.
 
Intressant överkurs
Exempelvis fenomenet eftersmärta styrs till stor del av den här mekanismen. Om man gjort en aktivitet och sedan börjar känna sensationer i kroppen som hjärnan tolkar som smärta så kommer man på ett medvetet plan göra matten: ”jag spelade fotboll - därför får jag ont nu”. Egentligen är förloppet snarare ”jag spelade fotboll och har lärt mig att bli mer vaksam på mina egna kroppsreaktioner - för jag tänker att det kanske kan vara FARLIGT att spela fotboll”. Då jag tänker att det kan vara farligt att spela fotboll så resulterar det i ökad VAKSAMHET på min kropp. Helt enkelt för att jag förväntar mig/är rädd för att smärtan ska komma som ett brev på posten. Då jag ökar min medvetenhet på kroppen så kommer jag också hitta helt vanliga signaler från som riskerar att misstolkas. Eftersom det borde vara farligt att spela fotboll så borde jag också känna smärta. Vilket lägger upp det för en negativ TOLKNING. Det här medför att signalerna från kroppen sedan upplevs som smärta. Det som få känner till är att smärta uppstår just när hjärnan tolkar signaler från kroppen som farliga. (För att kunna förklara detta krävs en helt egen artikelserie, vilket också kommer i sinom tid.)  Pga feltolkning så kommer beteendet ”att spela fotboll” nu sammankopplas med något negativt (bestraffning) och således minskar sannolikheten för att det utförs igen.
 
Tillbaka till ämnet...
Nu tar vi några exempel så du hänger med på hur det här kan påverka dig. Hur skulle du reagera i fallen nedan?

• Du lyfter armen och hälsar på grannen – han lyfter inte sin arm till en hälsning.
• Du sitter på en föreläsning och ställer en fråga och föreläsaren undviker att svara dig eller kanske t o m svarar dig med något nedsättande.
• Du har klätt upp dig och när din partner kommer hem så märker denne inte av det.
• Du överraskar en vän med en jättefin present eller bjuder på riktig god mat. Vännen reagerar med en gäspning och säger att denne ätit godare eller fått en bättre present av någon annan.

 
Du skulle antagligen sluta hälsa på grannen eller låta bli att ställa frågor till en föreläsare som beter sig så. Likaså hade du sannolikt slutat klä upp dig eller bjuda din vän på middag. I de flesta fall leder konsekvenserna i ovan nämnda exempel till att beteendena minskar. Men inte alltid. Vi människor är komplicerade. Därför behöver inte ovan nämnda exempel per automatik leda till att beteendena faktiskt minskar. Faktum är att effekten ibland t o m kan bli motsatt. Att beteendet istället ökar. Vi tar ett exempel.
 
Jag minns en gång en granne som aldrig hälsade. Istället för att minska min drivkraft till att hälsa gjorde det att jag började drivas av ”en dag kommer han hälsa!”. Så jag hälsade högljutt flera gånger och mycket riktigt så gav det resultat till slut. Grannen började hälsa tillbaka. I det här exemplet så hände något speciellt. Något som kastade om alla förstärkningsprinciper. Mer om det om någon vecka.
 
Kontext: Vi måste också ha i åtanke att vi hela tiden pratar om sannolikheter. Något som är extremt viktigt att tänka på när det kommer till psykologi är att kontexten (sammanhanget) spelar en viktig roll. T.ex skulle en del av sammanhanget kunna vara att grannen kommer springande uppenbart tokstressad eller kanske att han har en blindkäpp. Då är det mer förståeligt att han inte hälsar.
 
Nästa vecka kommer jag gå igenom en annan typ av inlärning. Har du varit med om att du nästan färdats i tiden när du hört en speciell låt på radion? Eller har du gjort en resa i tiden när du känt en speciell doft? Det kommer jag skriva mer om i nästa vecka! Om du vill klura lite under tiden så föreslår jag att du läser tidigare artiklar om dåliga strategier. Fundera sedan på vilka förstärkningsmekanismer som har varit i spel när karaktärerna jag presenterat börjat göra sin resa inåt i kontrollboxen.

​För mer information om hur smärta fungerar och hur du undviker att den tar över ditt liv ladda ner vår gratisbroschyr HJÄRNAN STYR ALLT!​​​

Juhani korvo

Legitimerad psykolog