Konsekvensinlärning del 1

Vad är det som driver mänsklgt beteende? Vad det är som gör att vi gör MER av vissa saker och MINDRE av andra. Det är något jag kommer förklara utifrån psykologiska inlärningsprinciper. Det är principer som inte bara är centrala vid utveckling av psykisk ohälsa, utan något som styr oss dagligen i allt vi gör. Inlärningspsykologin är nyckeln till att förstå varför människor gör som de gör. 

​Inlärningspsykologi
Inlärningspsykologin utgår ifrån att alla beteenden är inlärda. Att alla beteenden vi gör, små som stora är en produkt av tidigare inlärning. Det handlar om allt från små saker som att klia sig till lite större som att ta sig till arbetet i tid (med allt vad det innebär). Sedan finns det vissa beteenden som faktiskt inte följer inlärningsprinciper. Vi ska kort gå igenom några exempel på sådana beteenden innan vi fortsätter vidare.
 
Reflexer: Vi har bland annat reflexer som sker automatiskt. Om du av misstag råkar placera din hand på en glödhet platta så kommer du blixtsnabbt att dra undan handen. Det är alltså inte en medveten handling i form av att du t.ex hinner tänka ”ojdå, det här var ju inte så bra. Bäst att dra undan handen”.
 
Nedärvda beteenden: Sedan har vi beteenden som är nedärvda, eller nästan. Att kalla beteendena nedärvda är att glida på sanningen. För det stämmer inte riktigt. Snarare handlar det om att vi vid speciella omständigheter har större sannolikhet att reagera med vissa beteenden. Om vi t.ex ser en spindel så ökar sannolikheten för vissa beteenden. Vi är predisponerade (programmerade) att reagera med vissa typer av beteenden i närvaro av en spindel. Kanske defensiva sådana som att hoppa upp på en stol eller aggressiva i form av att vi förpassar spindeln till sälla jaktmarker. När vi ser en spindel så kommer det per automatik trigga vaksamhet och ett visst mått av rädsla. Det här är i grunden inte inlärt. (Det kan det förstås vara om du själv har en viss erfarenhet med dig.) För oss som bor i norden kan det vara svårt att förstå varför många reagerar med rädsla. Men det finns en logisk förklaring. Det här hänger helt enkelt ihop med att det finns många spindlar som är riktigt farliga i övriga världen.
 
Idag vet vi också att det sker en viss inprintning av lärande i vårt DNA, utifrån de erfarenheter och stressorer vi möter. Sannolikt har det över tid skett just en sådan inprintning gällande spindlar. Våra förfäder har tillräckligt många gånger reagerat med rädsla, vilket sedan ”byggts in” i våra gener för att förbättra våra möjligheter att överleva och föra vidare våra gener.
 
Inlärning
Tillbaka till att alla beteenden är inlärda. Om vi utgår ifrån att alla beteenden är inlärda. Vad är det då som driver inlärningen? Vad är det som gör att vi lär oss att göra på ett visst sätt? Att vi gör mer av vissa saker och mindre av andra?  I grunden handlar det om att ett beteende antingen kan belönas, bestraffas eller inte leda till någon respons alls.
 
Vi tar ett exempel. Om jag känner en irriterande känsla av att det sticker och pirrar i huden på näsan och tar till beteendet ”att lyfta min hand och föra den mot min näsa och sedan röra mitt pekfinger med nageln riktad mot näsan fram och tillbaka” så händer något. Vad? Jo det där lite irriterande pirret försvinner. Jag har alltså lärt mig något. Det här var ett bra beteende om jag vill bli av med pirret. Beteendet har blivit förstärkt. Det har belönats. I klartext har jag lärt mig att klia mig på näsan. Smidigt eller hur.

Om jag gör samma beteende att klia mig på näsan men gör det i luften utan att vidröra min näsa så kommer jag lära mig något annat. Att pirret fortsätter trots att jag frenetiskt kliar i luften. Slutsatsen blir ”det här fungerar inte” och jag kommer antagligen sluta med att klia i luften. Hur skulle bestraffning kunna se ut då? Alltså ett beteende som leder till en negativ konsekvens. Om jag tar upp en hammare och svingar den mot min näsa. Vad händer med pirret då? Vem vet, det kanske faktiskt försvinner. Men något annat händer samtidigt. Jag kommer troligtvis uppleva en ganska så intensiv smärta (bestraffing).
 
Inlärningen börjar tidigt
Den här inlärningen börjar tidigt i våra liv. Tänk dig ett litet barn som är törstigt och pekar på nappflaskan med vatten. Om föräldern då förstår vad barnet menar med gesten så kommer barnets beteende ”att peka” att bli förstärkt. Barnet får en belöning av att peka. Det får vad det önskar (vatten). OM föräldern inte uppfattar den här signalen så sker ingen förstärkning av beteendet att peka. Tvärtom kommer de att minska i frekvens efter ett tag om det aldrig leder till någon belöning. Skulle beteendet ”att peka” felaktigt misstolkas av föräldern som att det visar långfingret så kanske responsen istället skulle bli en ”NEJ!, så får man inte göra”. Det här fungerar då som en bestraffning. Något som kommer minska sannolikheten för att beteendet sker igen.
 
Nu vet förstås varje förälder att en tillsägelse inte nödvändigtvis leder till minskad frekvens av oönskade beteenden. Något som det finns en naturlig förklaring till. I korthet handlar det om att bestraffningen inte alls då är en bestraffning. Ett argt NEJ kan tvärtom fungera uppmuntrande - barnet får uppmärksamhet (belöning).
 
Idag har jag börjat gå igenom inlärningsprinciper. Nästa vecka kommer jag fördjupa mig i ämnet. Då kommer jag beskriva några roliga experiment med duvor. Tills nästa vecka kan du titta på videon nedan och fundera på vilket sätt konsekvensinlärning ligger bakom att råttan lär sig köra bil. En ledtråd är att den får en belöning när den utför ett visst beteende.

För mer information om hur smärta, värk och stress fungerar och hur du undviker att det tar över ditt liv ladda ner vår gratisbroschyr HJÄRNAN STYR ALLT!

Juhani korvo

Legitimerad Psykolog