Det gör ont att spela mot Oliver Ekman-Larsson

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Träningsmaskiner.com

​Det är naturligtvis aldrig kul att ha ont eller åka på en skada, men det är något vi alla upplever flera gånger under våra liv. Som sjukgymnast kanske det kan vara bra att ibland åka på en skada. Det tvingar en att uppleva något som ens patienter dagligen söker hjälp hos en för. Med sådana erfarenheter kanske man får en större förståelse för andra människors lidande, frustration, ångest, förtvivlan och korta stubiner. Psykopater har inte förmågan att känna empati, och förhoppningsvis jobbar de inte inom vården. Men för oss andra kan våra egna tidigare erfarenheter hjälpa oss att ha en större förståelse när vi möter andra som har fysisk och/eller psykisk smärta. När man studerar hjärnan med så kallad funktionell MRI ser man att den psykiska smärtan som uppstår när någon vi älskar lämnar oss aktiverar exakt samma områden i hjärnan som vid rent fysisk smärta. Fysiologiskt går det således inte att särskilja mellan fysiskt och psykiskt lidande. ​

Av bilden att döma började jag med duckface långt innan det blev populärt...

Rehabiliteringsprogram vid ljumskskador finns i slutet på denna artikel

​Då jag är uppväxt i det lilla samhället Tingsryd i de mörka skogarna i södra Småland har ishockey varit en del av mitt liv. Åtminstone under stora delar av mitt liv. Det finns inte så mycket att göra där så hockeyn är en enande faktor och knutpunkt i Tingsryd. Den enda andra knutpunkten är Börjes, affären med det billiga kaffet och räkmackorna på fiket lokaliserat på vad som i vardaglig mun kallas för "Hyllan". Däruppe kan man smutta på sitt kaffe för 1,50 kr samtidigt som man spanar ut över de konsumentstinna kunderna därnere som handlar billig mat och varthelst annat Börjes kan erbjuda. Kan rekommendera de snorbilliga tavelramarna och blixtlåsen som min mor vid åtskilliga tillfällen bestämt sig för att inhandla och pracka på mig när hon är på besök. 

Den världsberömda ”Hyllan” är lokaliserad bakom fönsterna på andra våningen

Kan ge mig fasiken på att min mor var den förste att upptäcka de där plastclipsen som man använder för att försluta plastpåsar med för hon har i otaliga år dumpat hundratals av de där plastsakerna hos mig som moderliga gåvor. Numera använder jag de vid rehabilitering då de är väldigt praktiska när man gör vissa rehabövningar med gummiband. Jag var troligen inte den första att upptäcka deras användningsbarhet inom rehab, men jag kommer fortsätta hävda så tills någon motbevisar mig. 

​En gång om året livas det upp ordentligt i Tingsryd när Tingsryds marknad pågår under två dagar. Det infaller alltid i juli månads sista vecka på måndagen och tisdagen. På måndagen är det öltält och hela Tingsryds elit samlas. Här kan man då mingla med spelarna från byns stolthet Tingsryds AIF (TAIF), Sveriges finaste hockeyförening. Innan öltältet har TAIF´s supporterförening "Gröna Brigaden" sedan några år tillbaka anordnat en vänskaplig innebandy- eller fotbollsmatch mot A-laget. Det började med innebandy tre år på raken och sedan övergick det till fotboll istället. Första året stod jag över och drack öl istället medan mina kamrater i Gröna Brigaden pustade och stånkade på innebandyplanen och fick storpisk.  

Det var här traditionen började med den årliga matchen mellan TAIF´s A-lag och supporterföreningen Gröna Brigaden

​TAIF har producerat många duktiga hockeyspelare, bland annat Kjell Samuelsson. Men den vi just nu är mest stolta över är Oliver Ekman-Larsson som spelar för Arizona Coyotes i NHL. Han har i och med ett silver och två guld i VM numera blivit känd för den svenska allmänheten. En riktig bonnagrabb med fötterna på jorden, trots sin framgång, som är lätt att springa på under sommaren när man befinner sig i metropolen Tingsryd då han envisas med att umgås med sina barndomsvänner och träna med TAIF´s A-lag.  
 
Andra året i innebandymatchen mot A-laget gjorde jag debut för Gröna Brigaden på backplats. Oliver spelade då med A-lagsgrabbarna. Året därefter värvade jag honom till Brigaden istället... Medans Oliver valde att spela forward (trots att han är en av, i mitt tycke, en av NHL´s bästa hockeybackar) intog jag min sedvanliga backposition. Jag spelade back när jag spelade pojkhockey i Tingsryd under min uppväxt och i vuxen ålder väljer jag alltid att spela på backplats när det vankas innebandy då jag inte tycker om att springa för mycket (på grund av usel kondition och ett lat sinnelag). Dessutom är det skönt att täcka skott och se frustrationen i motståndarnas ansikten när bollen inte hittar in i nät. Ett av få narcissistiska inslag i min personlighet.  
 
På den tiden var jag mindre fysiskt aktiv än jag är idag. Ålderdomen påminner mig alltför ständigt numera om vikten av att träna och röra på sig så jag har bättrat mig betänkligt de senaste åren. Innan matchen hade jag inte spelat innebandy på flera månader och inte heller förberett mig med någon form av konditionsträning. Då det inte var så många som ville spela back (för många målkåta medspelare...?) blev det att jag spelade nästan vartannat byte i början av matchen. Det gick rätt bra då vi låg lika i målprotokollet så länge jag orkade med det. Det tog dock inte alltför lång tid innan jag var helt slut och vi ändrade om lite i kedjorna och jag kunde gå ned på vart tredje byte istället. Annars hade jag troligtvis dött av ren utmattning och syrebrist. Då drog det dock iväg och motståndarna kunde rada in mål och vann i slutändan storartat. Huruvida det berodde på min minskade speltid låter jag vara osagt... Det hade kanske varit mer oroväckande om professionella hockeyspelare inte hade vunnit mot ölstinna hockeysupportrar som vanligtvis lever för att heja fram grabbarna på planen. Men oavsett så hatar jag fortfarande att förlora. 

Ungdomens vinnarinstinkt verkar aldrig försvinna har jag märkt. Oavsett om det är en plojmatch mot TAIF eller en volleybollmatch på skoj med arbetskamraterna.

​Under innebandymatchen jag här berättar om fick jag en rejäl tackling från en av motståndarna i TAIF´s A-lag. Det var vid en sargduell där vi båda jagade bollen i min defensiva zon (det var dock inte Oliver som delade ut tacklingen, vilket nästan är lite synd för det hade avsevärt förbättrat denna historia). Jag flög som en vante, säkerligen 2-3 meter. Det kändes vill jag lova. Men jag var först på bollen och han erövrade den inte 🙂 Men det var såååååå värt att åka på den tryckaren 🙂

Ursäkta de suddiga bilderna men det var skakiga händer på oss alla i lag Gröna Brigaden efter matchen... 

Dagen efter hade jag rejäl träningsvärk. Några dagar senare var det bättre, men långtifrån bra. Dagarna gick och det vägrade ge med sig. Gjorde ont i ljumskarna och kring höfterna när man belastade och rörde på sig. Jag hade inte skadat mig under matchen men lik förbannat ville det inte gå över. I 3-4 månader gick smärtorna upp och ned i intensitet tills det äntligen försvann och jag blev smärtfri igen. Ibland kan man inte förklara exakt varför man har ont eller varför det inte vill gå över. Men vi vet att smärta fundamentalt helt och hållet är en produkt av nervsystemet och att nervsystemet kan bli sensitiserat, det vill säga att man kan utveckla en överkänslighet för smärta, och därmed belastning, i nervsystemet. Det är fysiologiska förändringar som sker i nervsystemet som orsakar detta fenomen så det har således inget som helst med inbillning att göra. Det är inte speciellt kul när det händer, som jag själv har erfarit ovan med min lilla anekdot, men många av de som lider av det kan också göra något åt det oavsett hur hämmande det är för stunden. Jag hade kanske ren tur att det försvann av sig själv utan att jag gjorde något aktivt åt det. Men det hjälpte nog att jag förstod att det inte rörde sig om en fysisk skada och att jag var övertygad om att det till slut skulle gå över, även om jag ibland hade mina tvivel. Fenomenet med sensitisering är långt mer förekommande än vad många, inklusive sjukvårdspersonal, tror. De flesta har inte ens kännedom om att det existerar ett sådant fenomen, men forskningen har visat att det är en långt större faktor än vad vi tidigare trott.  
 
Per Hölmich är en känd dansk ortoped som forskar om höft- och ljumskskador. Han har utvecklat ett rehabiliteringsprogram för de med adduktortendinopatier (irriterade senor i ljumskområdet) och så kallat ”sportbråck” (det syftar egentligen inte på ett bråck utan på en försvagning av bukväggen som nästan endast drabbar män pga den specifika anatomin män har i området). 

​Sixty-eight males athletes with long-term groin pain injuries were split randomly into two groups. One group received only physiotherapy treatment on the injury, while the other received physio as well as performed a specially designed exercise programme. The results of this study were very positive. Four months after beginning the treatment, 74 per cent of the physio-plus-exercise group were participating in sports with no pain.This compared to just 14 per cent of those in the physio-only group.
​
The exercise programme was split into two phases. Phase one lasted two weeks and involved simple static and dynamic exercise, mainly aimed at re-educating the adductors to be active - one of the consequences of chronic adductor related groin pain is, of course, reduced adductor activity. The second phase, averaging 10 weeks, involved more advanced strengthening exercises as well as balance and coordinating exercises for the groin and pelvis area. The aim of this phase was also to include functional exercises in the programme. (International SportsMed Journal, 1(1), 2000).

Fas 1 (vecka 1-2)

1. Statisk adduktion
a. Ryggligande med raka ben och en boll (t.ex en fotboll) mellan benen. Pressa ihop benen genom att använda adduktorna (musklerna på insidan av låret som för benet inåt). Håll I 30 sekunder och upprepa 10 gånger. 

​b. Ryggliggande med böjda ben och en boll mellan benen. Pressa ihop benen genom att använda adduktorna (musklerna på insidan av låret som för benet inåt). Håll I 30 sekunder och upprepa 10 gånger.  

​2. Crunches, 3x10-20 repetitioner, vila cirka 2 minuter mellan varje set.

​3. Omvända crunches med en boll mellan benen, 3x10-20 repetitioner, vila cirka 2 minuter mellan varje set.

​4. Balansplatta 5 minuter

Har du inte tillgång till en balansplatta kan du träna balansen på ett mjukt underlag

​5. Slideboard. Min kommentar: Ett alternativ till denna övningen om du inte har tillgång till en slideboard är excentrisk adduktion i stående (3x15 repetitioner, vila 2-3 minuter mellan varje set.

Oavsett vilken ljumske du har ont i gör alltid övningen på båda sidor

En svårare variant av övningen
Var försiktig med att glida ut för långt med benet

Gör träningsprogrammet tre gånger/vecka. Minst en vilodag mellan varje träningspass.

Fas 2 (vecka 3-12)

1. Sidoliggande adduktion. Övre benet böjt och nedre benet rakt. Lyft hälen uppåt. 5x10 repetitioner, vila cirka 2 minuter mellan varje set.

Hälen ska leda rörelsen

Alternativ variant

​2. Sidoliggande abduktion. Övre benet rakt och nedre benet böjt. Lyft hälen uppåt. 5x10 repetitioner, vila cirka 2 minuter mellan varje set.

Hälen ska leda rörelsen

​3. Gluteala benlyft. Stå så höfterna rör bänken. Luta dig framåt och vila överkroppen på bänken så du har 90° böjning i höfterna. Lyft benen tills du är helt extenderad i höfterna. 5x10 repetitioner, vila cirka 2 minuter mellan varje set.

Kan utföras med varierande grad av vinkel i knäna

​4. Stående adduktion I dragapparat eller med gummiband. 5x10 repetitioner, vila cirka 2 minuter mellan varje set.

Håll i något stabilt om balansen är ett problem

​5. Enbens benböj. 5x10 repetitioner, vila cirka 2 minuter mellan varje set.

Övningen kan också göras med hjälp av bänkar och dylikt i varierande höjder

6. Fittermaskin 5 minuter (använd sökorden “fitter exercise machine” på YouTube). Min kommentar: Du kan hoppa över denna övningen om du inte har tillgång till en Fittermaskin.

7. Slideboard 5 omgångar á 1 minut vardera. Min kommentar: Ett alternativ till denna övningen om du inte har tillgång till en slideboard är excentrisk adduktion i stående (3x15 repetitioner, vila 2-3 minuter mellan varje set.

Oavsett vilken ljumske du har ont i gör alltid övningen på båda sidor

En svårare variant av övningen
Var försiktig med att glida ut för långt med benet

Gör träningsprogrammet tre gånger/vecka. Minst en vilodag mellan varje träningspass.

Min kommentar: Samtliga övningar ovan kan utföras med viss smärta. Men helst helt smärtfritt om så är möjligt. På en 10-gradig skala där 0 är helt smärtfritt och 10 det värsta tänkbara är den gyllene zonen 0-3.
​
För mer information om hur smärta, värk och stress fungerar och hur du undviker att det tar över ditt liv ladda ner vår gratisbroschyr HJÄRNAN STYR ALLT!

​håkan karlsson

Legitimerad Sjukgymnast