CORONAoro del II

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för doktor.se

Tidsaspekten och oro
Nu när en tid förflutit efter utbrottet i Wuhan är det intressant att blicka tillbaka och analysera hur utvecklingen gällande oro, samt oros- och rädslorelaterade beteenden förändrats i populationen över tid. Den här återblicken bygger på egna observationer utifrån media, twitter, facebook, m.m. I den andra delen av artikeln fokuserar jag sedan på varför inte alla reagerar med oro på samma gång och vilka fördelar det här med för med sig för människan som grupp. Avslutningsvis får du några tips på hur du bland annat kan träna din uppmärksamhet och hantera en orolig hjärna. 

Till en början var epidemin något man knappt tänkte på. Den var långt borta på andra sidan jordklotet. Det skrevs en del i media men resulterade inte någon större inverkan på den mentala hälsan i populationen. Få kunde i det här skedet föreställa sig vad som komma skulle och därmed gav utbrottet i Kina inte heller upphov till någon större oro. Det som skedde på andra sidan jordklotet var för de allra flesta för för abstrakt för att det skulle väcka starka känslomässiga reaktioner.
​
När smittan sedan kom till Europa och började spridas i Italien så hade viruset plötsligt kommit betydligt närmare. Både fysiskt och mentalt. Men samtidigt var smittan fortfarande ”långt borta”. Den var fortfarande bara ett abstrakt fenomen för de flesta. Under den här perioden började dock ett fåtal att reagera. Men de var fortfarande en kraftig minoritet. Många av dessa var ”för tidiga” i sin oro och fick inte mycket gehör av omgivningen. Snarare var det vanligt att deras oro viftades bort som överdrifter. Under den här perioden fick de som var tidigt ute med att förutse framtiden sannolikt uppleva sig förringade i sin oro. Jag hörde t.ex. en psykologkollega på SVT uttrycka att de som oroade sig för pandemin tillhörde en liten grupp i populationen som överlag har lätt för att oroa sig.  

När sedan spridningen tog fart och man kunde läsa mer och mer om fall i Italien så ledde detta till flera oroliga röster än de som initialt reagerat. Nu började flertal ifrågasätta andra människors beteenden och huruvida det var smart att åka till alperna för att åka skidor. Oron för att själva drabbas började nu ta fäste. Samtidigt uppstod en polarisering med två olika läger med olika inställning. De som var oroliga och de som tyckte att oron var överdriven.

Snart kunde man också läsa om hur fallen ökade dag för dag. De som varit oroliga tidigt och de nytillkomna började ropa efter restriktioner och ifrågasätta beslut om fortsätta låta flyg från Italien och Iran komma och gå som vanligt. Beteenden som till stor del var sprungna ur oro och rädsla.  

När bilder inifrån sjukhusen i Italien började spridas resulterade det i att pandemin kom ännu närmare. Det fanns en växande/kraftig ovisshet om vilken typ av motståndare corona var och hur många som skulle drabbas. Ovissheten gjorde att rädslan accelererade. Med ökad rädlsa kom sedan förändrade beteendemönster. Många funktionella sådana som ökad social distansering, arbete hemifrån, i större utsträckning undvika lokaltrafik, större folkmassor, osv. Rädslan ledde också till en del konstiga fenomen som att folk började bunkra livsmedel och fram för allt toapapper!?

Även om man inom Sverige inte gått ut med hårda åtgärder och velat stänga skolor ledde det till att många tog egna initiativ och höll barnen hemma från skolor och förskolor. Man gick emot rekommendationer för att undvika risken att drabbas av smitta. Dessa beslut styrdes till stor del av rädsla och sannolikt även av viss avsaknad av tilltro till auktoriteternas åtgärder.

I nästa skede när dödstalen ökade och regeringar över hela världen stramade åt började detta även påverka fler än de som fram tills nu reagerat med oro. Orosmätaren började nu blinka rött hos ett ökat antal människor. Nu började även en annan typ av oro växa sig starkare. Hur kommer det gå med mitt arbete? Kommer mitt företag klara sig? Coronakrisen började hota många branscher som var beroende av att människor rör sig och lever som vanligt. Bland annat flygbranschen och olika typer av restaurangverksamhet började ana ett stålbad. 

En ljusning?
Under de två senaste veckorna har fall och dödstal fortfarande ökat kraftigt i flera länder (USA, Storbritannien, Sverige, m.m.) men samtidigt börjar det dyka upp positiva tecken från andra länder. Jag har också noterat hur coronanyheter inte nödvändigtvis längre hamnar överst på nyhetssajter. Är det ett tecken på minskad oro och rädsla? Eller bara ett tecken på att folks coronanyfikenhet minskat? Det återstår att se. 

Alla reagerar inte lika snabbt med oro
Som jag skrev om i förra artikeln så finns det olika faktorer som påverkar tendens till oro. Det här gör att alla inte vanligtvis blir oroliga på samma gång inför ett potentiellt hot. Om vi tittar på hur utvecklingen sett ut nu vid denna krisen så skulle orosnivån och antal oroliga personer kunna visualiseras med ett diagram som bilden nedan. Det fanns en liten grupp som reagerade tidigt och som sedan med tiden växte sig större. Det bör poängteras att både uttrycken och procentsatserna är tagna ur andra sammanhang och att jag enbart använder bilden och uttrycken metaforiskt. Varför ser det då ut så här? Varför reagerar vi inte alla på samma gång med oro och rädsla? 

Varför är det viktigt att vi är olika?
Faktum är att det i många fall är viktigt för oss som grupp att ha den här typen av spridning. Att vi fungerar olika. Det har varit en evolutionär fördel. Tänk om alla hade varit supersensitiva och direkt oroat sig vid minsta lilla fara eller tvärtom att alla skulle varit kolugna även om epidemin visat sig vara ytterst dödlig. Inget av alternativen hade varit särskilt bra. Jag brukar använda en metafor för att förtydliga hur olikheter ger fördelar för oss som grupp.

Tänk att du är en gnu som betar på savannen. Du gör det här tillsammans med dina kompisar. Ni har det bra för ni har hittat ett bra ställe som erbjuder gott om näring. Frid och fröjd. Men så ser du hur det rör sig i buskarna längre bort. Du tänker kanske inte på att det blåser och detta leder till att du snabbt tolkar situationen utifrån värsta möjliga. Du ropar högt ”är det ett lejon?” med skälvande röst. Ponera att dina vänner är supernojiga, då kommer detta leda till att hela din flock rusar iväg i full fart utan att göra någon ytterligare bedömning. Det här leder förstås till att ni  försätter er i säkerhet. Skulle det dock vara så att ni som flock är alldeles för nojiga och alltid springer så fort vinden rör sig i buskaget hade det i förlängningen resulterat i att ni inte fått i er näring och en förtida död p g a svält.

Om dina kompisar istället alltid varit överdrivet lugna och sävliga hade det medfört att ni allt som oftast sparat energi och fått i er föda. Men den gången när det faktiskt var lejon i buskarna hade resulterat i att ni förlorat en eller flera medlemmar i flocken. Så ofta är det fördelaktigt att vi fungerar olika. Det gör att vi inte reagerar förhastat alternativt att vi hamnar i en situation där vi inte reagerar alls. 

Tips
Träna din uppmärksamhet del II: Sätt dig en stund och följ dina andetag. Fokusera på hur det känns i en fokuspunkt när du andas. Med fokuspunkt menar jag någon del av kroppen som du riktar ditt fokus mot. Förslagsvis håller du fokus på hur det känns i näsborrarna när du andas in och ut. (Notera att det känns svalt när du anas in och varmt när du andas ut.) Alternativt fokuserar du på magens rörelser i takt med andetagen. Håll kvar uppmärksamheten där och notera varje gång din uppmärksamhet vandrar iväg. När den gör det så hämta hem den igen till fokuspunkten. Gör det om och om igen. Välj hur länge du skall göra övningen och sätt ett larm på mobilen. Tips - börja med en kort stund om du är ovan.

Maximera videosamtalen: Är det så att du saknar umgänge p g a att du behöver isolera dig. Maximera videosamtalen med dina vänner eller äldre släktingar. Varför inte ordna en middag på varsitt håll men att ni äter tillsammans ändå med tekniken som hjälp. Det går faktiskt att spela kort med, men det kräver en del tankearbete för att klura ut hur man löser det praktiska :)

Skapa distans till din hjärna del II: Så hur gör man det här då? Det handlar om att påminna sig om att hjärnan lever sitt eget liv när den blir uppskrämd. Ett sätt att skapa distans är genom att sätta in orden ”nu säger hjärnan…” innan din tanke. Så om du t.ex. får en katastroftanke som handlar om att du kommer att drabbas av andnöd och hamna i respirator tänker du: ”nu säger hjärnan att jag kommer hamna i respirator”. På samma sätt gör du med andra tankar. Skickar hjärnan ut en orostanke om att någon i din närhet kan dö så tänker du: ”nu säger hjärnan att någon jag håller kär kommer att dö”. Genom att du använder den här korta frasen så påminner du dig om att din hjärna är rädd och att en rädd hjärna ofta ropar varg. Testa det här under en vecka. I nästa artikel får du ytterligare några lite roliga tips på hur du kan skapa distans till hjärnan. Då ska vi sjunga och prata med dialekter. 

Fysisk aktivitet del I: Ladda ner en träningsapp eller bestäm dig för att gå x antal steg under kommande vecka. 

Behöver du ytterligare stöd så rekommenderar vi att du tar kontakt med våra samarbetspartners på Doktor.se Här kommer du erbjudas mycket bra stöd.

juhani korvo

Legitimerad psykolog