Coronaoro

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för doktor.se

En sak som är svårt att undvika att lägga märke till är hur coronapandemin lagt sig som en våt filt över samhället. Många oroar sig för den egna hälsan, men kanske ännu oftare för hur nära och kära kommer klara sig. Parallellt med denna oro finns det andra som verkar kolugna och som ogärna ruckar alltför mycket på sin livsföring. Hur kommer det sig? Vad är det för faktorer som gör att vi reagerar så olika? Hur har corona påverkat oss över tid? Vilka beteenden har den gett upphov till? Vad är det t.ex. som gör att folk gått bananas i affärerna och tömt alla hyllor med toalettpapper -detta i ett land som har skog så långt ögat kan nå? Varför har den stora osäkerheten kring corona varit en faktor som spätt på oron?  
​
Förutom coronaoro finns det också en annan oro som handlar om det egna arbetet och ekonomin. Hur kommer det gå för mig om jag blir varslad? Kommer mitt företag gå i konkurs?  Varför uppstod det en stark polarisering mellan åsikter? Vilka faktorer har legat till grund för konflikter mellan människor och olika synsätt? I denna artikelserie kommer jag fördjupa mig i hur corona påverkar oss människor. Jag kommer att besvara frågorna jag ställt ovan och många fler. Så häng med kommande veckor!

I dagens artikel fokuserar jag på oro. Vad fyller oron för funktion och vilka faktorer påverkar hur mycket vi oroar oss. Vad är det som gör att vissa är mer oroliga än andra? Vad är sund och vad är osund oro? Jag avslutar sedan med några tips på hur du kan hantera oron och förändrade levnadsförhållanden p g a av coronakrisen.

Varför regerar vi så olika gällande oro?
Och vilka faktorer spär på oron för gemene man? Det finns flera faktorer som påverkar om vi reagerar med oro. Biologi och genetik spelar en viktig roll, men det finns också flera andra orsaker  som är viktiga att ha i åtanke i kristider som den vi går igenom nu.

​Neuroticism eller lättväckt negativ affekt. Ett exempel på en biologisk faktor som kan ha ett finger med i spelet gällande corona-oro är något som kallas neuroticism eller lättväckt negativ affekt. Det handlar om hur lätt man har för att reagera med negativ affekt. Tillhör man gruppen som har lättare att reagera med negativ affekt medför det också ökad benägenhet för bland annat oro. Det kan låta som att det enbart är något negativt att snabbt reagera med oro. Men faktum är att det sannolikt är just den här gruppen som snabbast vidtar åtgärder. Däremot finns det en risk att orosnivån kan bli så hög att det blir svårt att tänka klart och fatta välavvägda beslut.

Intolerans för osäkerhet. Ytterligare en biologisk (åtminstone delvis) faktor som påverkar orosnivån är intolerans för osäkerhet. Med intolerans för osäkerhet menas förenklat att våra hjärnor hatar att inte ha kontroll. Vissas mer än andras. Personer som har svårare att inte känna kontroll kommer därför sannolikt ha större risk för att oroa sig. Oron fyller då funktionen att försöka skapa sig kontroll. Det vanligaste är att det sker genom extensivt tänkande och planerande utifrån olika tänkbara utfall eller omfattande googlande, osv. Den stora osäkerheten runt corona (spridning, dödlighet, hur länge det tar innan man kan börja leva ett normalt liv, mm) skapar oro hos många. Vet man tydligt vad det är för fiende man kämpar mot så ger det åtminstone en viss känsla av kontroll. För personer som har mindre intolerans för osäkerhet kan den här typen av ovisshet i sig vara en grund för ökad oro. 

Tidigare erfarenheter. Vad vi har för tidigare erfarenheter spelar också roll gällande tendens till oro. Vårt stressystem lär sig och anpassar sig utifrån de erfarenheter vi varit med om (t.ex. under uppväxten). Det här kan medföra att vi har ett ”lättretligt” stressystem som snabbt reagerar (läs mera här). En tänkbar orsak som påverkar oron är tidigare sjukdomar eller kontakt med sjukvården. Huruvida erfarenheterna medför ökad eller minskad oro styrs av ifall inlärningen haft positivt eller negativ valör. Har man fått god vård och blivit väl omhändertagen medför det sannolikt ökad chans att man upplever mindre oro. Har man däremot många negativa erfarenheter kan rädslan att tvingas söka sjukhusvård i sig bidra till ökad oro.

Hur nära krisen kommer dig. En viktig faktor handlar om hur nära en eventuell katastrof kommer dig. Har man någon i sin närhet som blivit inlagd eller ännu värre gått bort så har coronaviruset sannolikt gått från något abstrakt till något väldigt konkret. Det är en liknande mekanism som gör att många kan se en hel del lidande på TV utan att för den delen drabbas av starka obehagliga känslor. Skulle samma sak däremot ske i din stad eller by så blir det hela mycket mera påtagligt och kommer också trigga betydligt starkare känslor. Tillhör man själv eller någon i ens närhet en riskgrupp är risken mycket förståeligt också högre för att oron fångar en i sitt grepp. Förståeligt och funktionellt. 

Svårt att komma ifrån/glömma corona. En faktor som gör det tufft för många är att det är svårt att komma ifrån och få en paus ifrån mörkret som omger oss. Media pumpar ut information. Det är på första sidan i alla tidningar och får störst fokus i nyheter. Man blir påmind om det hela tiden. För alla pratar om det i fikarummet. Man blir påmind om det då man inte kan leva som förut. Man blir påmind av det när man ser att det är färre människor ute på stan. Man blir helt enkelt påmind om det hela tiden.

Vad och hur media skriver: För att exemplifiera hur media påverkar vår oro och därigenom våra beteenden ska vi backa tillbaka till svininfluensan 2009. Då var det betydligt fler i Sverige som valde att vaccinera sig mot svininfluensan jämfört med övriga EU-länder (Sverige 60%, övriga norden ca 45%, Tyskland, Italien och Frankrike under 10%). I en undersökning såg man att svenska medier hade större mediebevakning kring svininfluensa än övriga nordiska länder. Man poängterade också i större utsträckning hot och risker och använde sig av auktoriteter för att underbygga teser om influensans dödlighet. Att det var just svenska medier som agerade lägger jag ingen vikt vid, däremot är det ett bra exempel på hur vi påverkas av vad och hur media skriver. Med ökad oro följde fler vaccinationer. Det bör också tilläggas att  det fanns en  kraftig påverkan från omgivningen. Man uppmanades att vaccinera sig, annars var man oansvarig. Men sannolikt var drivkraften bakom den här typen av påverkan en förhöjd orosnivå på gruppnivå (som torde ha haft en stark grogrund i medierapporteringen).

En annan orsak till ökad oro handlar om vad auktoriteter/makthavare signalerar. Detta kommer jag fördjupa mig i om någon vecka. Punkterna jag gått igenom ovan är på intet sätt en heltäckande genomgång och det är möjligt att jag missat något väsentligt. 

Varför oroar vi oss?
Oron fyller syftet att göra oss uppmärksamma på eventuella hot. Den fungerar som en varningssignal som drar igång ett ”nu måste du vara på din vakt” –filter. Oron påverkar våra beteenden och gör oss mer vaksamma på fara. Medvetenheten om tänkbara risksituationer ökar och vi blir mer försiktiga än vanligt. Syftet är förstås att öka våra chanser att överleva. I det läget vi befinner oss idag fyller oron en viktig funktion. Den gör oss mindre riskbenägna. Vi drar oss ifrån att göra saker som vi kanske vill, helt enkelt för att minimera riskerna. Antingen för oss själva eller för äldre personer vi håller kära. Det gör att vi tvättar händerna eller spritar dem oftare. Det gör att vi drar oss undan folksamlingar, låter bli att skaka hand, osv.

För mycket oro?
Däremot kan överdriven vaksamhet istället skapa problem. Den riskerar att göra oss handlingsförlamade och att vi fastnar i rädsla. Kanske medför den att man fastnar i beteenden som kan bli direkt osunda. Exempelvis frenetiskt surfande i hopp om att hitta något som ger lugn och trygghet (men istället ger motsatt effekt).

Vad är överdriven och vad är sund oro? En sund oro handlar om att förbereda sig och vidta åtgärder för att minska risker. Någon sade att den som oroar sig mycket har antagligen vidtagit nödvändiga åtgärder i coronakrisen, medan den som inte är orolig säkerligen behöver oroa sig ett snäpp mer.

Att i viss mån försöka förutse tänkbara scenarion i framtiden genom att ägna tid åt problemlösande tankar kan vara sunt. Detta möjliggör då att man kan ligga steget före. Men att lägga ner massivt med energi på den här typen av tankeverksamhet kanske inte är alltför sunt. Då är det istället sannolikt att man fastnat i grubblerier, vilket skulle kunna beskrivas som en ineffektiv form av försök till problemlösning. Har tankeverksamheten därtill en katastrofierande karaktär medför det att man håller kroppen i en form av stresstillstånd som över tid inte är hälsosamt. Faktum är att det kan resultera i sämre immunförsvar dels direkt men också indirekt genom att sömnen försämras.

Hantering av oro - bättre och sämre strategier
Vi är olika gällande förmåga att härbärgera obehag. Det här medför att vi också tar till olika bra strategier för att hantera oron. Det finns givetvis en hel drös av dåliga strategier när det kommer till reglering av oro. För att nämna några lite mera extrema så kan det handla om att försöka lindra oron med mediciner, alkohol eller droger. Att bunkra mat och toalettpapper för kommande årtionde är kanske inte heller en så bra strategi.

Jag kommer inte räkna upp massvis med olika goda strategier. Det handlar till stor del om att de flesta beteenden i för stor utsträckning kan bli dåliga. Ta t.ex. promenader. Det här är ett beteende som jag allt som oftast skulle kategorisera som en bra form av oroshantering. Men låt säg att du gör en Forrest Gump och går (eller springer) oavbrutet tills skägget vuxit ner till fotknölarna för att komma ifrån oron - då är det nog inte längre så hälsosamt. 

Pratande som emotionsreglering
Vissa har lättare att prata om corona och vara kontakt med obehaget det medför, medan andra till varje pris vill undvika att prata om det (då det triggar för mycket affekt och tankar). En vanlig försvarsmekanism är då att försöka undvika samtal om ämnet eller förminska riskerna, för sig själv och andra. Men nu betyder det förstås inte att alla som inte vill prata om corona egentligen upplever starkt obehag.

En annan försvarsmekanism eller emotionsregleringsstrategi är tvärtom att extensivt prata om corona. Det kan då fylla funktionen att känna kortsiktig trygghet. Genom att prata reglerar man ner sina starka känslor till en nivå som är hanterbar. Genom att man pratar om ämnet kan man för en stund slippa vissa jobbiga känslor eller byta ut dem mot andra. Det här kan vara bra. Men givetvis kan det gå till överdrift och istället bli ett problem. Det finns en risk att man heeela tiden behöver prata som ett sätt att slippa vara i kontakt med obehagliga känslor. Faktum är att det till stor del liknar beteendet att grubbla (där man tänker, tänker, tänker för att hitta en lösning, men stället gräver ner sig djupare i problemet). 

Vad kan du göra för att hantera oron?
Nu kommer några tips som du kan använda dig av tills nästa vecka.

Dra ner på nyheter. Om du är mycket orolig så är mitt tips att försöka få lite paus ifrån oron. Du kanske skall dra ner på exponeringen gällande nyheter och sätta upp regler för dig. Det kan då handla om att du enbart får se nyheter x minuter eller surfa på coronarelaterad information i x minuter per dag.

Coronapaus. En annan rekommendation är att komma överens om att utlysa coronapaus hemma. Att komma överens med dina nära och kära att ni håller nere på samtal om corona. Prata om vad som helst men så fort ni kommer in på ämnet så påminn varandra vänligt och byt ämne. Poängen här är inte att fly ifrån obehaget – utan helt enkelt att ta en paus.

Träna din uppmärksamhet del I. En annan sak du kan göra om du är orolig är att se den här tiden som en möjlighet att stärka din uppmärksamhetsmuskel (och din förmåga att hantera oro bättre på samma gång). Ladda ner den där Mindfulness-appen du tänkt göra ett längre tag. Eller leta upp en Yoga/Qigong videon på Youtube och för in träningen som en daglig rutin under kommande veckan.

Skapa distans till din hjärna del I. Träna på att skapa distans till det din hjärna säger. Den har lätt för att fastna i orosspiraler. Det handlar helt enkelt om att bli lite bättre på att notera vad den hittar på men att inte lyssna så mycket på den. För när den blir uppskrämd så kommer den börja veva med varningsflagga i tid och otid. Den kommer också att vilja försöka skapa sig kontroll, eftersom de flesta hjärnor hatar ovisshet. Det här gör den genom att lura in dig i oändliga tankespiraler som sannolikt inte för dig närmare ett svar. Så hur skapar man distans till hjärnan rent praktiskt då? Det berättar jag mer om nästa vecka :)

Nästa vecka kommer jag fortsätta att besvara frågorna jag ställde i början av denna artikel. Jag kommer bland annat fokusera på hur oron i samhället förändrats från det att det skedde ett utbrott i Wuhan till att dödstalen ökat i Norden. Ett annat tema handlar om varför det är en fördel för människan som grupp att vi är olika känsliga för oro. Du kommer också att få fler handfasta tips på vad du kan göra för att hantera oron och de förändrade livsvillkoren som uppkommit till följd av coronakrisen.
​
Behöver du ytterligare stöd så rekommenderar vi att du tar kontakt med våra samarbetspartners på Doktor.se
Här kommer du erbjudas mycket bra stöd.

Juhani korvo

Legitimerad psykolog