Artros

1/12/2020

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Joint Academy, Träningsmaskiner.com och Gymgrossisten.com

Det finns inget som heter ”förslitning”. Det är ett felaktigt uttryck för vad som är kanske den vanligaste ledåkomman i Skandinavien. Den korrekta medicinska diagnosen är artros och enligt forskning i Lund drabbar det 1/4 av alla över 45 års ålder. Det ökar dock och framöver kommer det att öka till 1/3 av alla över 45 års ålder. Vi vet också att det går ner i åldrarna mer och mer. Då och då träffar jag personer med artros som är i 30-års åldern. Jag har till och med träffat de i 20-års åldern som har artros, även om det då nästan alltid har varit orsakat av en skada eller annan tydlig orsak i yngre ålder (se riskfaktorer längre ned).

Man kan få artros i vilken led som helst. De vanligaste lederna som drabbas är höfter, knän, fötter, axlar (glenohumerala leden och akromioklavikularleden) och händer. Artros i armbågarna och anklarna är mycket ovanligt även om jag sporadiskt träffar sådana patienter.

Artros påverkar inte bara brosket i leden utan alla strukturer i och kring leden – ben, ligament, ledkapsel, ledhinna, ledvätska, ledbrosk och musklerna som omger leden.

Kardinalsymtom vid artros:

Igångsättningssvårigheter – Detta är det vanligaste symtomet och få andra skador eller sjukdomar beter sig på detta sätt. Det yttrar sig genom att efter att ha varit i vila en längre stund, till exempel när man går upp på morgonen eller när man ska resa sig efter att ha suttit ner en längre tid, behöver en ”startsträcka” innan man kommer igång (avser både smärta och stelhet).
Belastningssmärta – Smärta när man står, går, springer.
Krepitationer – Att det knakar, knastrar och låter från leder.

Riskfaktorer är viktiga att känna till då det till viss del ger oss ledtrådar till hur det bäst ska behandlas:

Hereditet – Ärftlighet är den största riskfaktorn för att få artros. Har man en förälder som har artros är risken stor att man själv får artros, och om båda föräldrarna har artros är det tyvärr nästan garanterat att man får det själv. Det finns olika siffror på hur mycket ärftligheten spelar in. Viss forskning säger 30-50%, men i samtal med en av Sveriges mest kunniga sjukgymnaster på artros uppgavs det att uppemot så mycket som 70% beror på ärftlighet.
Övervikt – Redan vid en övervikt på 6-7 kg är det en riskfaktor. Det verkar inte vara den ökade belastningen som ökar risken utan det är även något annat då vi vet att övervikt även ökar risken för artros i händerna. När jag tidigare drev en artrosskola på mitt jobb så var 56% av patienterna med höftledsartros överviktiga och 76% av patienterna med knäledsartros överviktiga. Om procentantalen förvirrar dig så beror det på att vissa patienter hade artros i både höft- och knäled.
Vissa yrken – Varvsarbetare, vissa hantverksarbetare, lantarbetare, och av någon outgrundlig anledning idrottslärare. Varför just dessa yrken är överrepresenterade vet vi för närvarande inte. Man har inte kunnat hitta någon gemensam nämnare. Många tror att det skulle hänga samman med hög belastning, men just nu finns det inga bevis för det.
Traumatiska skador – Om man får en ruptur av främre korsbandet har 50% av patienterna efter 10 år utvecklat knäledsartros. Något som sjukvården nog borde bli bättre på att informera sina patienter om så att de kan ta förebyggande åtgärder. Även andra traumatiska ledskador som till exempel skadar menisken eller brosket ger en ökad risk för artros.
Ledoperation – Om man går in i leden för att undersöka eller operera den ökar risken för artros.
Svag muskulatur – Här är det lite lurigare då vi inte vet vad som är hönan och ägget. Vi vet att när man får artros så får man åtminstone efter hand en svaghet i muskulaturen runtomkring leden. Till exempel är det vanligt att man blir svag i framsidan av låret (quadriceps) vid knäledsartros. Kanske är det också så att en svaghet i muskulaturen också kan ge upphov till artros, men än så länge är man inte helt säker.

Bilddiagnostik som röntgen är vanligt, men inte en tillförlitlig, diagnosmetod vid misstänkt artros. Om vi förlitar oss på bilddiagnostik missar vi 50% av artrospatienterna. Artros börjar att utvecklas i leden 10-15 år innan man får symtom, och det kan ta så lång tid som 10-15 år efter debut av symtom innan det syns på en röntgen. Minsta tecken på artros på en röntgenundersökning innebär att man troligtvis haft artros en längre tid, oavsett om man har haft besvär eller inte. Det finns inget direkt samband mellan fynd på röntgen och symtom/besvär. Man kan ha inga förändringar på röntgen och ha mycket smärta och stelhet och man kan ha stora förändringar på röntgen och vara helt smärtfri. De ”värsta” röntgenbilderna jag någonsin sett på ett par artrosknän tillhörde en äldre småländsk dam som aldrig någonsin haft ont i sina knän. Hon sökte för att hon tyckte att hon var ”lite stel i knäna” (vid undersökning hade hon verkligen kraftigt inskränkt rörlighet i sina knäleder, men ingen smärta kunde provoceras och trots intensiva utfrågningar från min sida kunde hon inte erinra sig om att någonsin haft någon smärta, värk eller obehag i knäna utöver stelheten).

Enligt Socialstyrelsens riktlinjer rekommenderas aldrig magnetkameraundersökning vid misstanke om artros.

Har man fått artros i en led kan vi inte bota det. Du kan tyvärr inte bli av med artrosen. Men man kan göra väldigt mycket för att behandla artros. Det innebär dock en livslång behandling. Effektiv behandling handlar framförallt om livsstilsförändringar och den grundläggande behandlingen är:

Fysisk aktivitet och träning – Det bästa är lagom belastning. Försöker man vila bort smärtan finns en stor risk att artrosen utvecklas ännu mer och att man bygger upp en större känslighet för belastning och smärta. Viss smärta under fysisk aktivitet och träning är inte skadligt. Välj dock gärna aktiviteter och träningsformer som gör så lite ont som möjligt. Då är chansen större att du kan motivera dig att fortsätta med det. Att göra en hemövning är inte avgörande men kan vara ett komplement till ett annars fysiskt aktivt liv och regelbunden träning. Mina egna artrospatienter genom åren har oftast föredragit att göra en hemövning på morgonen då det lindrar eller eliminerar smärtan och stelheten som ofta kan vara förvärrad då.

För att göra övningarna behöver du ett gummiband som man kan köpa i till exempel en sportaffär. Använd två plastclips för att kunna fästa ena änden i dörren och skapa en slynga för din fot/hand i andra änden.

Avlastande och smärtlindrande höftböjning med gummiband för de med höftledsartros
Använd ett gummiband med medelstort motstånd

Alternativ övning för höften
Använd ett gummiband med lätt motstånd

Avlastande och smärtlindrande knästräckning med gummiband för de med knäledsartros
Använd ett gummiband med lätt motstånd

Avlastande och smärtlindrande axelhöjning med gummiband för de med artros i axeln
Använd ett gummiband med lätt motstånd

Viktnedgång – Då många med artros är överviktiga är det viktigt för dessa att kontrollerat minska sin fettvikt. Redan vid en viktnedgång på några kg kan man ofta uppleva en positiv effekt. För att förhindra att man även tappar muskelmassa vid en viktnedgång rekommenderar jag att man kombinerar det med styrketräning. Då stärker du även dina muskler som då hjälper till att avlasta och skydda dina leder. Det som är nästan helt avgörande för att åstadkomma en viktnedgång är att man äter mindre kalorier än man gör av med. Kosten är således i princip avgörande för lyckad viktnedgång.
Information och kunskap – Att ha korrekt information om vad artros och hur man behandlar det är viktigt då det finns många myter och felaktiga föreställningar om denna åkomma. För att lära dig mer om artros, utöver vad som ryms i denna artikel, se länkarna i slutet av denna artikel.

Artros har en tendens att gå i skov. Det betyder att man kan ha perioder med ökad smärta och perioder med mindre smärta. Man kan till och med periodvis vara helt smärtfri. Om du går in i ett skov eller om smärtan ökar trots att du är noggrann med den grundläggande behandlingen kan du behöva kompletterande behandling. Det innebär någon form av smärtlindrande behandling – värktabletter, värme/kyla, TENS, ortos (ledskydd), kortisoninjektion i leden (tveksam effekt med eventuellt potentiella biverkningar, men fråga din läkare om det kan vara något för just dig), kryckkäpp för avlastning (har du ont i vänster knä/höft så håll kryckkäppen i höger hand och vise versa).

Ibland utvecklas artrosen så mycket att man måste operera. Då kan man sätta in en protes i leden. Det vanligaste är höftprotes, knäprotes och axelprotes. Bara för att man har artros betyder det absolut inte att man måste bli opererad förr eller senare. Endast 10-15% av ALLA typer av artroser behöver protesopereras och om fler får korrekt information och behandling kanske vi tillsammans kan minska den siffran ytterligare. Livstidsriskerna specifikt för knäprotesoperation är 30% och höftprotesoperation 14%.

För mer information om hur smärta, värk och stress fungerar och hur du undviker att det tar över ditt liv ladda ner vår gratisbroschyr HJÄRNAN STYR ALLT!